Länsstyrelsen i Jämtland anser inte att miljömålet "Storslagen fjällmiljö" går ihop med vindkraft. Det är en tydlig markering från länsstyrelsen i ett remissvar till regeringen. Naturvårdsverket har gjort ett förslag om hur Sverige ska kunna nå miljömålet Storslagen fjällmiljö. Det är sedan tidigare konstaterat att målet inte kommer att nås till 2020 om allt fortsätter som förr. Nu svarar länsstyrelsen på detta förslag med ett eget remissyttrande. När det gäller vindkraft är länsstyrelsen mer radikal än Naturvårdsverket. För länsstyrelsen anser att miljömålet inte går ihop med vindkraft.

”Fortsatt exploatering av vindkraft i fjällområden och i viss utsträckning även i förfjällsområden”, bör enligt länsstyrelsens uppfattning endast tillåtas när anläggningen behövs för den nationella elförsörjningen, skriver länsstyrelsen i sitt svar.

– Därmed inte sagt att man inte ska ansöka om etableringar i fjällmiljö. Alla har rätt att få sin sak prövad, säger Sara Huss vid miljöskyddsenheten.

De verk som redan finns i fjällen i länet är inte väldigt många. Glötesvålen, Olden, enstaka verk i Kall och några i Tännäs och Långå finns. Men planerna på Middagsfjället i Åre var långtgående och trycket är ständigt hårt, enligt Sara Huss.

– Det kommer många förfrågningar. Man är och tuggar på fjällkanten med ansökningar hela tiden. Det är viktigt att vi håller en linje och visar hur vi ser på det.

Nu återstår att se hur Naturvårdsverket ser på förslaget från Jämtland. Ett annat förslag i remissvaret handlar om att satsa på tillsyn av terrängkörningen. ”Länsstyrelsens uppfattning är att få användare känner till att lagstiftning generellt förbjuder terrängkörning på barmark”.

Maria Lindholm

063-161621maria.lindholm@op.se

Kilde: http://www.op.se/jamtland/ostersund/ingen-vindkraft-i-fjallen

Energi-kommentar ved Kjell Erik Eilertsen, Finansavisen 05.11.14.

Hva gjør stortingspolitikerne når de har vedtatt klimatiltak som er fryktelig kostbare, men som har null klimaeffekt? De byr på kake.

Politikerne mener vi er på rett vei mot et klimatisk ragnarokk, og tror utslippsfrie olje- og gassfelt er redningen. Skal vi tro Pöyry og Cicero, vil imidlertid Stortingets beslutning om elektrifisering av Johan Sverdrup-feltet føre til et massivt sløseri med fellesskapets midler, uten noen som helst klimatisk betydning. «Samlet sett kan kombinasjonen av økt gassbruk og frigjorte kvoter i Europa i ytterste konsekvens øke CO2-utslippene mer enn CO2-reduksjonene man kan oppnå i Norge ved elektrifisering», slo de nylig fast. Altså litt som bussjåføren som gir gass på vei mot stupet, men spør om du ikke vil feire med en Espa-bolle. La oss ta et tilbakeblikk.

            «Her er regnestykket som viser at elektrifisering er et klimatiltak.» Konklusjonen som preget hovedsaken til Teknisk Ukeblad gikk en seiersgang, med Asplan Viak som regnemester. «Skulle vært å feira», skrev Kari Elisabeth Kaski i Zero på Twitter. Endelig ferdig prata. Det var juni. Oljeprisen krøp ned mot 115 dollar fatet. Det var en gledens tid. Det lå an til budsjettfest. Da har norske politikere råd til alt. Med intens lobbyvirksomhet fra Zero og Bellona, og brede smil i kulissene fra verdens største produsenter av transformatorer og omformere, var det duket for den store beslutningen.

            I kampen om den hippeste klimaprofilen hadde SV ledet an i det som kan kalles en historisk intervensjon fra Stortinget. Vil du være med så heng på, gjallet det fra alle andre. Kanskje noen i regjeringen følte seg overrumplet, men utad viste de gode miner til slett spill. Tine Sundtoft hadde jo mannhaftig erklært at Klimaforliket, det skal forsterkes. Stortinget bestemte at Norges største industrielle prosjekt, Johan Sverdrup-feltet, skal forsynes med kraft fra land. Etterpå var det kakefest i Vandrehallen. Alle følte seg som vinnere, noen mer enn andre riktignok. Lederen for Energi- og miljøkomiteen, med bakgrunn som bartender og gartnerassistent, og som derfor vet alt om dårlig inneklima og hva som øker grønnsaksveksten, smilte fra øre til øre. Merkostnadene på mer enn 10 milliarder kroner var glemt, også at staten tar det meste av regningen. Milliardinvesteringene på land i regi av Statnett, som også finansieres av staten og strømkundene, likeså. Det er «samfunnsøkonomisk lønnsomt», sa alle politikerne uten økonomibakgrunn. Men Asplan Viaks regnestykke var fullt av utelatelser, blant annet varmebehovet som utgjør 40 prosent av energibehovet på feltet. Å føre strøm milevis for å koke vann er ikke smart, selv ikke blant gartnerassistenter. Løsningen blir selvsagt gassfyrte kjeler som gjør at feltet slettes ikke blir utslippsfritt. Men da hadde politikerne allerede gommene fulle av marsipan.

            Nylig publiserte Pöyry og Cicero en analyse som tar hensyn til alle faktorer. «Man oppnår større utslippsbegrensninger ved valg av et effektivt varmekraftverk på installasjonene enn man gjør med elektrifisering», lød konklusjonen. Olje- og energiministeren mener Stortinget burde visst mer før beslutningen. Industri Energi vil ha omstøtt stortingsbeslutningen. Men det blir likevel ingen omkamp. Når Venstrelederen har fått smaken på kake, er hun ustoppelig.

            Vi vet allerede at gassturbiner med varmegjenvinning er den industrielt foretrukne og billigste løsningen. Kortreist er bedre enn langreist, slik som for grønnsaker. Gassen som frigjøres ved elektrifisering skal også transporteres, lagres og brennes, men utenfor Norge. Da frigjøres CO2-kvoter som blir tilgjengelig for andre. Kanskje noe av gassen føres tilbake til Norge igjen, i form av langreist elektrisitet?

            «Festen er ikke over. Det er kake igjen», synger deLillos. Men siden kakefesten har oljeprisen falt mer enn 30 dollar. Budsjettfest er en fjern drøm. Det blir ikke en smule til overs.

Vindkraft er et subsidiesluk med fraværende, eller minimal klimaeffekt, mener Vidar Lindefjeld i La Naturen Leve.

Finansavisen 04.11.14 av Vidar Lindefjeld, La Naturen Leve

Regjeringen går i statsbudsjettet inn for å endre avskrivningsreglene for landbasert vindkraft. Derved tilføres den allerede rådyre sertifikatordningen, som koster skattebetalerne cirka 50 milliarder kroner, enda større subsidier. Håpet er vel at utbyggerne skal fristes til å utvikle de mange ellers ulønnsomme prosjektene det er gitt konsesjon til rundt om i landet. Dette er et gedigent bomskudd som bare tjener vindkraftbransjens egne økonomiske interesser. Har Norge, eller andre land, behov for norsk vindkraft?

Noen fakta:

• Norges strømforsyning er basert på vannkraft. Den er 100 prosent fornybar, enkel å lagre og rimelig å produsere. Vi har kraftoverskudd hvert år som vi eksporterer. Med enkle grep kan vi regne med betydelig større overskudd frem mot 2030 (studie fra UiO Energi 2014: Det norske energisystemet mot 2030). Vår vannkraft kan i overskuelig fremtid selges i et europeisk kraftmarked med god fortjeneste for produsentene, samt dekke alle våre innenlandske kraftbehov. Det finnes verken noe økonomisk eller energipolitisk begrunnelse for norsk vindkraft.
• Klimaet da?

Norsk vindkraft har ingen, eller minimal klimaeffekt, i andre land, mener fremtredende norske forskere som Anders Skonhoft, Michael Hoel, Torstein Bye, Bjart Holtsmark m.fl. De som håper at ren, norsk kraft skal bidra til CO2-reduksjoner i Europa, bør satse på vann, ikke vind!

Likevel vil regjeringen hjelpe en sytende vindkraftbransje med nye milliarder. Ikke spør den om de får noen dokumenterbar virkning, ikke er den opptatt av kostnadene ved de naturødeleggelsene som uunngåelig følger med vindindustrianleggene, ikke av konsekvensene for menneskene i anleggenes nærhet. Er alternativ bruk av pengene vurdert, for eksempel en langt mer offensiv satsing på Enøk-tiltak? Det vil gi vesentlig lavere strømforbruk, og dermed mer disponibel kraft. Uten en eneste vindturbin! For ikke å snakke om å bruke midlene på redusert energibruk i andre sektorer som for eksempel transport.

            Så hvorfor nye avskrivingsregler for vindkraft, statsråd Tord Lien? Det er fremdeles tid til å snu, både for deg og de øvrige partiene i budsjettforhandlingene!