EFN – nyheter 3. oktober (EFN AB er datterselskapet til Handelbanken):

Kostnader för vindkraft mörkas

Markägare som arrenderar ut mark till vindkraftsoperatörer riskerar att bli rejält blåsta. Detta då de kan behöva stå för hela nedmonteringskostnaden, om vindkraftbolaget går i konkurs eller saknar pengar. Och detta är något som varken myndigheter eller operatörer informerar markägarna om. Det hävdar Martin Atterby, som på uppdrag av Energimyndigheten har utrett frågan.

Lantbrukaren Roland Karlsson i småländska Topperyd är en av alla de bönder som arrenderar ut mark till vindkraftverk. Men att han skulle kunna behöva stå för saneringskostnaderna känner han inte till.

Rapport om nedmontering av vindkraftverk och efterbehandling av platsen – september 2014.

– Det är viktigt att se till vindkraftverkens hela livscykel. Därmed är det ett betydelsefullt arbete för Energimyndigheten för att förebygga eventuella framtida problem, säger Matilda Schön vid Energimyndighetens vindenhet. I rapportern konstateras bland annat att:

• kostnaden för nedmontering mer än fördubblas med fördubblad installerad effekt.
• kostnaden för nedmontering inte bör schabloniseras då flera olika faktorer påverkar kostnadsbilden.

– Därför är det viktigt att frågan om nedmontering och efterbehandling tas upp redan i tillståndsprövningar och att det finns en ekonomisk säkerhet som säkerställer att vindkraftverken i framtiden kan monteras ned, säger Ingrid Johansson Horner, vid enheten för vägledning på Naturvårdsverket.

−Man behöver jobba fram en bättre metod för att uppskatta kostnader för nedmontering och efterbehandling där man justerar efter de viktigaste nyckelfaktorerna, säger Liselotte Aldén vid Uppsala universitet Campus Gotland.

- Sverige är ett av få länder som saknar nationella riktlinjer för nedmontering av vindkraft.

Vindkraftverk har en liten inverkan på naturen jämfört med andra typer av kraftverk. Men det kan kosta runt en miljon kronor att återställa naturen när en vindsnurra tjänat ut. Nu tar Energimyndigheten fram tydligare riktlinjer för vindkraftsbolagens ansvar.

Hittills har bara några små vindkraftverk monterats ner i Sverige, bland annat vid Näsudden på Gotland och i Falkenberg. Först framåt slutet av 2020- talet kommer det att bli aktuellt att i någon större skala montera ned svenska vindkraftverk vars tillstånd gått ut. Nu håller Energimyndigheten tillsammans med bland annat Naturvårdsverket och Sjö- fartsverket på att ta fram en vägledning för hur vindkraftsbolagens ansvar för sina uttjänta anläggningar ska regleras och prissättas i framtiden. Ett led i detta arbete är rapporten ”Nedmontering av vindkraftverk och efterbehandling av platsen” som gjorts på Uppsala universitet Campus Gotland på uppdrag av Energimyndigheten. Matilda Schön på Energimyndighetens vind enhet förklarar vägledningens målsättning:

            – Vi tror att alla vinner på att det skapas säkerhet och trygghet kring vindkraftsetableringar inför den framtida nedmonteringen. I framtagandet av vägledningen gäller det att göra avvägningar mellan bolagens, mark- ägarnas och samhällets risker, säger hon.

I RAPPORTEN GÅR forskarna igenom hur myndigheterna hittills agerat och jämför med situationen i Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien, Storbritannien och USA. När det gäller havsbaserad vindkraft ser rättsläget likartat ut i de olika länderna. Tillståndsprövningen sker ofta på regeringsnivå och tydliga krav ställs på efterbehandling. Desto större är skillnaderna när det gäller landbaserade kraftverk. Här skiljer sig Sverige som det enda land som saknar nationella riktlinjer för krav på efterbehandling. Istället överlåts det i många fall åt tillsynsmyndigheter om vilka krav som ska ställas, till exempel hur stor del av betongfundamentet som ska avlägsnas eller om vägar och kablar ska tas bort.

            – Det borde vara rimligt att ha nationella riktlinjer, säger Matilda Schön. Även för det så kallade säkerhetsbeloppet tycker hon att det kan vara lämpligt med nationella riktlinjer. Detta belopp är en summa som vindkraftsbolagen åläggs att lägga undan – ofta i form av en bankgaranti – för att säkerställa att en nedmontering och efterbehandling kan bekostas.

ENLIGT MILJÖBALKEN kan detta ekonomiska krav ställas på alla tillståndspliktiga vindkraftverk, det vill säga de stora vindkraftverk och stora vindparker som dominerar i glesbefolkade skogsområden i norra Sverige. Däremot kan det i nuläget inte ställas liknande krav på medelstora vindkraftsanläggningar, så kallade anmälningspliktiga verk, som ofta förekommer i jordbruksbygder söderut.

             – I vissa fall borde ekonomisk säkerhet kunna ställas på anmälningspliktiga verk. För att detta ska bli möjligt kan det krävas ny lagstiftning, säger Matilda Schön. I rapporten gör forskarna en genomgång av vilka säkerhetsbelopp som utkrävdes i de 121 tillståndsbeslut som togs under perioden 2010–2012. Det ger en något disparat bild. I de flesta beslut har beloppet satts till 300 000 kronor per kraftverk. Men i vissa fall ställs betydligt högre krav. För ett antal kraftverk i det stora Markbygdsprojektet utanför Piteå har säkerhetsbeloppet till exempel satts till hela 1,3 miljoner kronor per verk.

            – Det skulle vara bra om vi kunde få lite mer samsyn när det gäller de här beräkningarna, konstaterar Matilda Schön. Därför har rapportförfattarna utifrån några enstaka exempel i Sverige, Danmark och USA försökt besvara den högst väsentliga frågan: Hur mycket kostar det egentligen att montera ner ett vindkraftverk och efterbehandla platsen?

DET SVAR MAN lyckas vaska fram är att det kan kosta allt mellan en miljon och 250 000 kronor för ett vanligt landbaserat vindkraftverk med en effekt på 1–2 MW. Det som framför allt styr kostnadsbilden är den installerade effekten, ju fler megawatt och ju högre torn, desto dyrare krankostnad och mer fundament att ta bort. Andra viktiga faktorer är kraftverkets geografiska läge och graden av efterbehandling, framför allt hur stor del av fundamentet som ska tas bort. Matilda Schön konstaterar att beräkningarna i rapporten är intressanta.

            – Men eftersom underlaget är litet, är det svårt att ta vidare. Vi måste titta mer på vad det kostar och vad som därmed kan vara ett rimligt säkerhetsbelopp, säger hon. På den punkten får hon medhåll av Tomas Hallberg på Svensk Vind energi.

            – Vi vet ingenting om kostnaderna, för det här har aldrig gjorts förut. Det är i och för sig bra att det finns ett regelverk för nedmontering och efterbehandling, men det ska vara rimliga summor, säger han. Ett säkerhetsbelopp på 300 000 kronor betraktar han som rimligt. En summa som branschen lärt sig att acceptera. Men om det blir frågan om en miljon kommer det bli annat ljud i skällan.

            – Då motsvarar säkerhetsbeloppet runt fem procent av den totala investeringskostnaden för en 2-megawattare. En stor del av vinstmarginalen. Då är risken stor att det till slut bara är pensionsfonder som tycker det är lönt att investera i vindkraft, säger han. En annan fråga som Tomas Hallberg tycker borde belysas mer är vilken form säkerheten ska ha. Fram till nu har det mest rört sig om bankgarantier som betalats in i samband med byggstarten.

            – Vi tycker att avsättningen skulle kunna skjutas fram till andra halvan av vindkraftverkets livstid, då likviditeten är bättre. I branschen är man också kritisk till att verkens skrotvärde inte får räknas med som en del av säkerhetsbeloppet. – Om man kan beräkna kranhyran om tjugo år, borde man också kunna bedöma skrotvärdet. Dessutom är det troligt att det uppstår en andrahandsmarknad som det gjort i Danmark, säger Tomas Hallberg.

EN HELT ANNAN sak, som går utöver diskussionen om säkerhetsbeloppets storlek, är att vindkraftverken mycket väl kan tänkas stå kvar när tillståndstiden löper ut.

             – Om de står i bra vindlägen kan man efter femton års drift söka ett nytt tillstånd och låta vägar, kablar, och fundament vara kvar. Om vi ser längre fram i tiden kan det tänkas att bara de rörliga, slitna delarna byts ut. Då behöver det inte bli frågan om någon rivning alls, säger Tomas Hallberg.

Jan Malmborg

Så mycket kostar nedmonteringen - ett uppskattat räkneeexempel som gäller ett 2 MW-verk:

Kran: 500 000

Arbete: 100 000

Transporter: 250 000

Borttagande av fundament: 150 000

Övriga kostnader: 125 000

Totalt 1 125 000 kr

Källa:

«Nedmontering av vindkraftverk och efterbehandling av platsen».

Aremark og Marker risikerer å bli sittende med en kjemperegning om staten overkjører lokale vedtak og sier ja til vindmølleparker i kommunene.

NRK Østfold: Nyheter 07.10.14.

Om vindkraftanleggs levetid og om tilbakeføring av naturen til før-tilstand.

La Naturen Leve: Faktaark nr. 4 – oppdatert september 2014