Ikke lett å forstå seg på tysk energipolitikk - i et land som gjerne vil framstå som pådrivere for vind- og solenergi…! 

7. juni meldte Financial Times om at Tyskland, allerede neste år, planlegger å oppheve sitt forbud mot bruk av fracking-teknologi for utvinning av skifergass. Avisa fremholder at dette innebærer at regjeringen gir etter for krav fra næringslivet om at landet må redusere sin avhengighet av energi fra Russland, og styrke konkurransekraften med næringslivet i USA. Vi har også lest om tysk brunkull-boom der politikerne gir etter for press fra kraftselskaper og kullarbeidere som hindrer Tyskland i å innfri sine utslippsmål.

Når det gjelder leveranser av kjernekraft, ser det ut som om Russland er tatt inn i varmen igjen. Eller kommer regjeringen til oppheve vedtaket om å avvikle kjernekraft? Det murrer under overflaten.... 

Kjernekraften skyter fart igjen!

Kjernekraften er langt fra utradert konstaterer atomenergiorganisasjonen Laea. 72 nye reaktorer er under konstruksjon.

I følge Laea finnes det rundt 435 reaktorer rundt omkring i verden. Ytterligere 72 er på gang. Fram for alt bygges det kjernekraft i den nye stormaktskvartetten Brasil, India, Kina og Russland. I Kina bygges 29 nye reaktorer, Russland har 10 nye på gang, India 6. Brasil bygger anlegget Angra dos Reis ved Atlanterhavskysten. Selv om alle reaktorene i Japan står stille i sommervarmen, finnes det flere søknader om å få restarte reaktorer til høsten.

Den tyske avisa Handelsblatt konstaterer at det i disse dager er tre år siden politikerne fattet vedtaket om å avvikle kjernekraften innen 2022, og gir forbundskansler Gerhard Schröder rett når han kritiserer det overilede avviklingsvedtaket. Andre ledende politikere mistenkes også å innse at man kvitter seg med verdifull kjernekraftverk for tidlig, selv om man ikke sier noe offentlig. «Da importerer man i stedet kjernekraft fra nabolandene», kommenterer artikkelen. De siste dagene har leveranser av kjernekraft vært diskutert med naboer som Frankrike og Russland. Et planlagt kjernekraftverk i Kaliningrad skulle kunne eksportere el til Tyskland via en kabel i Östersjön.

Handelsblatt avslutter med en kommentar fra Igor Setschin, talsmann for det russiske energiselskapet Rosneft, på spørsmålet om hvordan han bedømmer den tyske energiomstillingen:

- Vi kan alltids hjelpe dere om dere skulle få problemer.

Kilde: «NyTeknikk, 27. juni 2014.

I princip alla vindkraftsvurmande intressenter anför miljöskäl för att motivera varför vi ska fylla vårt vackra land med gigantiska industrifastigheter som tar över landskapsbilden.

Men hur miljövänliga är de egentligen?

Som eksempel vil vindkraft koste det svenske samfunnet cirka 300 milliarder i subsidier fram mot 2035, hvis subsidiepraksisen holder fram!

I dag går enhver ny vindturbin i Sverige med nesten 2 millioner kroner i underskudd pr. år. Multipliseres dette underskuddet med kun en tredjedel (6000) av de vindturbinene som for tida er oppført på Vindlovs prosjektliste (18.000 stykker), samt at vi multipliserer dette igjen med antall år fram mot 2035, framkommer det svimlende beløpet 252 milliarder kroner. Og da er ikke indirekte subsidier, som regelkraft og strømnett, tatt med i regnskapet. (Dessuten mottar dagens vindturbiner 15-17 øre for hver produserte kilowattime.) Det betyr at en vindturbin som produserer 5 400 000 kilowattimer, allerede i dag oppnår subsidier for cirka 800 000 kroner pr. år.

Svenskt Landskapsskydd har detaljberegnet subsidiene med utgangspunkt i tallmaterialet til Svenskt Vindkraftförening (se foto).

Beregnet merbehov mot i dag:

1 908 200 x 6000 = 11 449 200 000 x 21 = 240 433 200 000

Beregning av totalt behov inkludert dagens støtte:

1 908 200+810 000 x 6000 = 16 309 200 000 x 21 = 342 493 200 000

Sammenlagt vil subsidiekostnadene sannsynligvis beløpe seg til over 300 milliarder kroner om samfunnet skal holde vindkraftindustrien i gang etter dagens mønster.

Hva er Smart Strøm - AMS?

(Myndighetene har foreløpig valgt å bruke AMS som står for ”avanserte måle- og styringssystemer”.)

NVE har vedtatt at alle strømkunder her i landet skal ta i bruk nye Smart-Strømmålere innen utgangen av 2019. Smart Strøm er betegnelsen på en ny teknologi som innebærer digitalisering av strømmålingen – det vil si et system som gjør det mulig for nettselskapene å fjernavlese målerverdier automatisk.

Hva vil det koste å ta i bruk Smart Strøm, og hvem skal betale? 

Kostnaden vil variere noe mellom distriktene, men myndighetene har antydet en investering på ca. 2500 kroner pr kunde. Dette betales over nettleien, men utgiften fordeles over flere år.

Överföringsnät

Utöver det stål och den betong som krävs för själva vindkraftverken ska man ha klart för sig att en fortsatt utbyggd vindkraft kräver enorma investeringar i ny överföringskapacitet (el-ledning) och behoven växer tilltagande ju större mängd vindkraft som kopplas in på nätet. Dels måste man givetvis dra fram kraftledningar till själva verken, men vidare måste man också förstärka de befintliga näten för att kunna transportera bort stora mängder energi de dagar det faktiskt blåser. Man skulle som analogi kunna jämföra vårt elnät med vårt blodomlopp där hjärtat/el-produktionsanläggningen kräver en större överföringsförmåga, medan cellerna/hushållen väl kan hålla till godo med en klenare överföring. Börjar man däremot bygga relativt kraftfulla el-produktionsanläggningar ute i obygden där överföringsnätet inte är konstruerat för det måste el-nätet konstrueras om och förstärkas. Det faktum att vindkraften dessutom pendlar i effekt, beroende på vindförhållande, ställer till det ytterligare. Jämför man en vindkraftpark på 20 MW installerad effekt med t.ex. ett gaskraftverk på 6 MW så kommer de att ge ungefär lika mycket energi över ett år. Men eftersom det är effekten som sätter kraven på överföringsnäten kräver vindalternativet mer än tre gånger tjockare el-ledning. Till detta ska man ha klart för sig att gaskraftverket med enkelhet kan placeras nära användaren samt där infrastruktur för överföring redan finns på plats och att behovet av ny överföringsförmåga därför är försvinnande liten.

Man kan enkelt konstatera att vi redan idag har ett nät som i stort fungerar för den energiproduktion vi hade innan någon kom på idén att storskaligt bygga ut vindkraften. Jag vill i sammanhanget förmedla en liten anekdot från verkligheten som skvallrar om resursslöseriet.

På Gotland har man idag strax under 200 vindkraftverk, men de styrande vill ha dubbelt så många. Problemet är bara att överföringskapaciteten till fastlandet redan är utnyttjad. Därför planerar man nu att bygga ut kraftöverföringen med en investering på kring 4 miljarder kr, en investering som i princip behövs endast för att kunna fortsätta bygga ut vindkraften på ön. Som jämförelse kan tilläggas att 200 nya vindkraftverk i runda slängar handlar om en investering runt 7 miljarder kr. Resurseffektivt? Kan diskuteras.

Kilde: SD – Kuriren